Här strömmar studenterna in i klassrummet. Och här är Niklas också förstås.
Professor Damien följer oss till klassrummet, och introducerar oss.
Det är en tretimmarsföreläsning som jag håller, och vid halv sex är den slut. Studenterna verkar mycket intresserade och är aktiva med frågor och kommentarer. Det är roligt! Hoppas att jag har kunnat ge dem lite nya perspektiv på systemanalys nu.
Efteråt stannar studenterna kvar och professor Damien kommer tillbaka. Jag berättar då om hur det är att vara student i Sverige. För i Singapore verkar det vara lite annorlunda. Här är det hela tiden konkurrens om betygen, eftersom betygen är relativa. Man har mycket mer att göra här också, jämfört med hemma. I Sverige är vi så noga med att studierna ska innebära motsvara 40 timmars arbete per vecka, men här i Singapore finns inga sådana gränser. Universiteten är öppna dygnet runt, och det är vanligt att studenterna sitter nattetid på universiteten och pluggar. Så det är mycket hårdare tempo här, man lär sig mycket mer. Är man student i Singapore så studerar man bara mest hela tiden. Det verkade bli ett stort intresse för studier i Sverige, och broschyrerna som jag hade med mig till klassrummet blev eftertraktade.
Efter detta tog vi bilder. Här är professor Damien.
Här är också en gruppbild på studenterna, med Nicke och mig.
Det var en liten grupp studenter på kursen. De skulle egentligen vara nio stycken på föreläsningen, men det är inte alltid så att alla kommer. Damien var lite oroad över att så få hade sökt den här kursen, det hade bliviten nedgång på de här IS-relaterade kurserna (IS - informationssystem).
När vi slutligen skulle åka tillbaka till hotellet fick vi åka med Damien en bit. Han skulle hämta upp sin fru på väg hem, och han passade på att släppa av oss vid en tågstation så att det skulle bli lätt för oss att hitta en taxi.
Damien berättade lite mer nyanserat om det här med tillstånd att ha bil. Man får alltså lov att ha bilar som är äldre än tio år. Men när man köper en ny bil så måste man ansöka om att få ha bil, och det kostar jättemycket. Tillståndet varar sedan i tio år. Och därefter kan man förnya det fem år i taget, i kanske två perioder till. Det är väldigt dyrt att köpa t ex en Volvo S40, den kostar ungefär fem gånger mer att köpa här i Singapore jämfört med i Sverige, p g a att man lägger på så höga avgifter här. Sedan får man också betala baserat på hur mycket man kör. Man får liksom ladda på pengar på ett kort som sitter i en liten apparat i bilen. Sedan finns det olika stationer som läser av detta kort automatiskt när man åker förbi, då också ett visst belopp dras från kortet.
I Singapore så har man inte alls samma förhållande till arbete och fritid som man har i Sverige och i många andra länder. För här jobbar man! Man jobbar väldigt mycket! Damien börjar vanligtvis jobba vid halv sju på morgonen, och jobbar ofta till sent, även hemma efter att barnen har lagt sig. I sin tjänst vid NBS har han 80 % forskning, 20 % undervisning och 20 % administration (sitta i kommitteer och så), alltså 120 %, och 100 % motsvarar minst 44 timmar i veckan. Han och hans fru har en nanny som bor hemma hos dem som tar hand om allt, barnen, matlagning, städning, tvätt och allt annat hemma. Många singaporianska familjer har en nanny på motsvarande sätt, så man har ju också då möjlighet att ägna sig åt arbetet väldigt mycket. Damien berättar att ordinarie arbetstid på dagen är fram till halv sex på kvällen. Men, han menade att om han jobbade på ett företag och skulle gå hem halv sex varje dag så skulle chefen undra vad det var frågan om. Chefen skulle frågat om han verkligen var klar med sina arbetsuppgifter, och om han inte hade något att göra. Så man förväntades verkligen att jobba till sent in på kvällarna. Sådan är kulturen här helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar